Det är naturligtvis viktigt för varje instrument som skall beskriva en viss situation eller bedöma ett visst agerande att det dels mäter det som avses (validiteten) och gör det tillförlitligt och med en viss precision (reliabilitet).
Validitet
Tonvikten i valideringsarbetet har hittills legat på vad man kan kalla den diagnostiska validiteten, dvs i den utsträckning ett instrument ger en adekvat beskrivning av viss situation, ett visst beteende, etc. Stilanalysen är främst ett hjälpmedel för att belysa en individs situation och en utgångspunkt för en diskussion om den tillfrågades arbetssätt. Med hjälp av instrumentet "målar" den tillfrågade upp sin bild av sin arbetssituation - en bild som sedan utgör underlag för ett samtal mellan personen i fråga och den som ansvarar för analysen.
Även om denna bild är "korrekt", måste man vara medveten om att inte direkt från bilden går att dra slutsatser om hur personen i fråga kommer att agera i en annan situation. Att predicera eller förutsäga är något annat än att diagnostisera eller beskriva.
Analysen syftar till att belysa en persons agerande i termer av modellen. Det betyder att innehållsvaliditeten är särskilt viktig.
Med innehållsvaliditet avses överensstämmelsen mellan den dimension som skall bedömas och de items som används som indikatorer på dimensionen. För att säkerställa denna validitet så långt som möjligt:
- bygger instrumentet på en explicit modell,
- har varje stil avgränsats och beskrivits så noggrant som möjligt,
- har beteendet i varje stil beskrivits för 20 olika delområden eller situationer och
- har varje item prövats mot stilbeskrivningarna.
Innehållsvaliditeten kan inte mätas kvantitativt, utan bara bedömas i relation till den modell eller teori som instrumentet bygger på.